fjallet nu andas, kring mig susa
jamna djupa andedrag
fjallet nu sover, stora ljusa
skyar ga for kvallsvind svag
det ar fjallets sommardrommar
som i tusen adror strommar
blodet friskt och porlande
djupt i samnen sorlande
sakta nu fjallet samks och haves
likt en jattejungfrus barm
sloja skar av skyar kvaves
over barmen vit och varm
livet darinne gommer
jungfrun ar ej dod, hon drommer
lungt i slummer vilande
genom sekler ilande
stilla, stilla - far ej stora
denna ro med sorger sma
kom och lyss och du skall hora
henns stora hjarta sla
och den man som djupt betagen
hort de starka lugna slagen
gar bland makter stridande
osarbar och bidande |