ondskan vaxte bland manniskors barn sen kain brot dess sigill,
morkret tatnade mer och mer,
regnet kom strommande ned.
en flod att dranka,
en flod att sanka i glomska ormens etter ned.
en ny jord, ny varld trostens son blev given,
fralsning genom flodens dop.
djupets kallor broto fram, himlens fonster upplat sig.
han klev ur arken och hojde sin blick att bagen pa himmelen se. |