moria kallar dig aldrige man,
dess stenar skall stankas med blod.
priset ar loftessonen priset ar hogre an allt,
han skulle bli ett maktigt folk,
men blottad i hans faders hand blanker dodens dolk.
kvar finns blott en faders sorg,
en strimma av doende hopp.
ror icke gossen, hejda din kniv,
du har klarat provet, skona hans liv,
du har litat till loftet och trotsat
din skrack mer an en manniska kan.
lossa genast gossens band, offret ar icke han.
se jag skall bereda mitt offer,
blod skall rinna till slut.
da finns dar ingen som tar hans plats,
da finns dar ingen vag ut, offerblod. |