pa stormande vatten med brutna segel
far var trogna drake mot sitt eviga slut
en doendes stamma,
ett svagt blekt skimmer
ruvar stilla pa vagorna
badar om var dod
...daudr
ett dis av silver kring vart skepp
ett dodens tecken... dess andedrakt
ser draugen bland vagorna
hans sorgefyllda kval
att alltid i stormen segla
i sin ensliga grav
...daudr
kolden gnager i margen
bedovar kropp och sinne.
stiger stilla fran varlden,
fran mitt kottsliga skrov.
i klorna pa korpen blickar jag ned
lamnar allt han, for att aldrig se mer
pa svarta vingar buren...
mot asgard det bar,
till de stupades sal
och odens har... |